/ Allmänt /

Fan ta allt, fan ta livet....

Hur mycket jag än sliter och kämpar, vad jag än gör, vad jag än säger så blir jag alltid sviken. Vem jag än älskar och bryr mig om, blir jag dumpad av. Jag blir lovad löften som aldrig skulle bli brutna, men fuck it, lik förbannat blir dom det ju!! Vad har jag gjort för fel?!!! Vad fan är det för problem med att hålla ett löfte? Vet man med sig att man inte klarar av en sak då lovar man det inte. Ta mig te.x, vet jag att jag INTE klarar av att hålla något så gör jag inte det. Enkelt sagt så är jag så jävla less på att bli till åtlöje för att jag inte duger för den jag är :( . Igår lördags så var det dags att förklara för mina föräldrar att jag hade blivit dumpad igen. Reakionen blev; "Nu igen? Vad håller du på med egentligen". Ja vad håller jag på med egentligen?

Vad vet jag? Jag försöker bli lycklig, jag försöker hitta någon som älskar mig för den människa jag är. Jag tog en stor risk med att våga chansa på ett förhållande efter allt som hänt, jag riskerade en av mina bästa vänner för det,  men det värsta är att jag riskerade min egna hälsa och mig själv. Men jag tog klivet, klivet emot en önskad lycka. Det varade inte så länge, sen är jag tillbaka till ruta 1 igen. VARFÖR, återigen VARFÖR förstår man inte skadan jag ådrar mig när jag blir droppad? Jag trodde jag var säker på att jag inte skulle bli det, men kolla kolla, jag citerar från internet "Impa, pimpa, pumpa och voilá dumpad." Nu var det ju inte på det sättet, men jag tkr citatet passar bra. Jag mår så illa, jag mår så dåligt, jag har ingen ork kvar, än mindre tron på det här livet, än mindre på det fantastiska ordet som kallas KÄRLEK.

Nu har jag fått ett till ärr i mitt hjärta och min själ. I morgon går jag in på min 5 dag utan att jag har ätit ordentligt med mat, en filtallrik fick jag i mig för någon dag sen men det är allt. "Äta bör man annars dör man, Äta gör man ändå dör man" Jag finner ingen ro, jag finner inget nöje i att stoppa i mig massa mat när jag gott och väl klarar mig utan det.  Oj klockan är snart 06:05 och jag borde väl sova antar jag, men jag sitter här och är så jävla ledsen, försök själv sova med tårar som rinner efter kinderna och dränker hela sängen så det blir kallt och jävligt. Men jag är van vid kylan av att aldrig duga till för någon så det här blir nog inget större problem.

Jag sa var försiktig med mitt hjärta, det är skörare än det tunnaste glaset, och går sönder lätt, vilket det gjorde igen

Lyssnar på: Nån remix med hardstyle:)

//Johan-orkar inte den här skiten, superlim någon?
#1 / / Hanna:

Hej, du värkar som en väldigt deprimerad kille /: vilket ja inte tål, ja hatar att veta att folk inte mår bra.

Av en slump hamnade jag på emelies (värkar dom du känner henne?) blogg, och där ifrån in på din.

Men det tar värkligen på mig det du skriver. det finns alltid någon till alla, även till dig. Se det possitiva i livet iatället för att haka upp dig på det negativa. Man kan inte bli älskad av någon annan om man inte accepterar sig själv. Och ja lovar dig att en dag kommer du att hitta din sanna kärlek, låt det ta ett tag, ett år, två , tre.. klart man måste pröva olicka brudar för att hitta den bästa, eller hur ? :)

#2 / / Hanna:

jo, helt sant det du säger. man får ta livet med en nypa salt. Allt blir bättre om man tänker possitivt. Och om hon strulat runt med andra killar så var det inte så stark kärlek från hennes sida, som hon visar på ett väldigt dåligt sätt. men vilken tur att hon inte lurade dig, sa att hon tyckte/älskade dig fast hon inte gjorde.



Kärlek är en svår lek, inte många som förstår hur det går till. ja tror det är som ett memory, man ska hitta två bitar som hör i hop.



Jag reagerar starkt på dina texter och tycker inte folk ska må dåligt! skönt att det värmde dig!:)