Johansdag!

Mitt liv.

En en bok, en historia med många olika kapitel och många saker som har påverkat mig mer än andra.

Min bok påminner om en roman blandad med sorg och skräck, liv och död, ärrad själ och ärrade handleder.

Jag är som vilken vanlig kille som helst, jag är en oerhört glad och positiv människa som vill tro och hoppas på något bättre i mitt liv.

Mitt liv är precis som ditt liv i olika faser, och ibland så händer saker i ens liv som varken jag eller du eller någon annan kan påverka och förändra.

Det enda jag kan göra är att rida ut den storm som råder omkring mig och ta skydd bakom en stor sten och ligga där tills allt är över.

Tyvärr så känner jag att jag blir mindre uppskattad numera och ett sånt ord som "tack" är sällan något som jag eg får höra eller märker av även om jag gör saker som jag i normala fall inte skulle göra.

 

Jag har träffat på en individ under min semester som fick mig att tänka om och stanna upp mitt i en mening i min bok. 

Jag visste inte att ord och tankar som vi delade var densamma och att jag hade en människa på ett sånt långt avstånd som delade mina tankar och som förstod vad jag tycker och som dessutom respekterar mig för detta.

Det värmde långt inom mig när jag upptäckte detta, en glad dag för min del.

Det kan låta väldigt konstigt med det jag skriver ovan, men någonstans på vägen så kanske ni förstår vad jag menar.

Uppskatta det du minst uppskattar just nu allra mest, för tillslut så finns det kanske inte kvar längre.

Sista tiden har jag lärt mig att aldrig ta någon / något förgivet, gör jag det så kommer det tillslut innebära att jag har förlorat allt jag en gång hade kämpat så hårt för att vinna.

 

I slutändan så vill vi ju inte förlora det som vi håller kärt och det som är viktigt för oss och som kanske har varit viktigt under en längre tid.

Men vad vet jag? Jag är en fullt normal kille som försöker göra det bästa av mitt sketna liv, ja jag är något av en flopp ibland.

Lyckas jag, lyckas jag inte?

Tveksamt ,men hoppet finns i mina ögon, en liten glöd i ögonen glöder.

 

Men tills dess är allt jävligt mörkt och kallt.

 

Vi får se hur länge jag orkar försöka hålla uppe en fasad som är trasig och misshandlad.

Den fasaden är mitt hjärta och min själ, och min ork till livet.

Det börjar bli dyrt att fylla på bränslet för att orka med allting.

Och fasaden måste som ni kanske förstår lagas och renoveras, det är ett omfattande jobb.

 

Jag

Johan

Vänder kapitel i min bok.

 

Over and out.

 

Er Johan.