/ Allmänt /

Att inte vara den där speciella killen

Människor som lever i grupp, som flockar upp sig och umgås hela tiden, hur låter detta?
Det låter som min vardag, och hur det är runt mig.
Jag inser mer och mer, hela tiden, dygnet runt att jag aldrig kommer få umgås med vissa människor som jag jobbar med. Men ju mer jag tänker på det, mår jag dåligt av det?
Mår jag dåligt av att aldrig bli tillfrågad om jag ska med ut och äta? Mår jag dåligt av att aldrig bli inbjuden till filmkvällar med "gänget"?
 
Ärligt talat så tror jag inte det, människor som är beroende av varandra för att hela tiden stå i centrum, vara något dem inte är är ju inte det jag vill ha.
Att älska dom riktiga vännerna man har är en sak, att umgås med dessa är också en annan sak.
Men att umgås med människor som är fake och på låtsas då?
Tyvärr, det blir soptunnan direkt för er del.
 
Ett tecken på svaghet är att försöka visa något man inte klarar av att vara när man är sig själv.
 
Intressant intressant....
 
 
Jag behöver aldrig vara något jag inte kan vara inför mina riktiga vänner, jag är mig själv.
Och det är ni med förhoppningsvis, det är bäst så, kan bli lite konstig stämmning annars :)!
 
 
Gooood natt!