Johansdag!

Just nu känner jag mig totalt uppgiven. Just nu känns det som att jag håller på drunka, jag får verkligen inte luft.

Jag är arg, jag känner ilska, jag känner sorg och jag känner frustration.

Det här är ett jobbigt ämne att prata om.

När jag var ut på krogen i lördags så träffade jag en kvinna som kallades kakan(dont ask me why?).

Kakan är en stolt mamma till en pojke på 8år, kakan är en mycket trevlig och social människa.

Under vårt samtal så hamnar vi in på ämnet med vänskap och vad det betyder och vad det ger oss att ha vänner omkring oss.

Ärligt talat så börjar jag inse vad riktiga vänner är för mig och vad falska människor är och vad dessa gör för mig.

När en utomstående människa talar om något sånt här för en så vaknar man upp med ett ryck och inser vad som händer.

Hur det här nu ska lösa sig har jag ingen aning om, jag vill ju inte bara ge upp även om det ibland kan vara det enklaste valet, men varför ska livet vara enkelt när man kan göra det svårt?

Fuck this, jag går och lägger mig och hoppas på att få somna!

 

Ett par kloka ord från i lördagsnatt

 

Det kanske låter som en enkel sak, men ibland måste jag själv stanna upp, fundera och bara gå vidare.

 

Go'natt.