Johansdag!

Förändring.

Det är den ständiga frågan, är det något bra som händer med förändring, eller är det något som ligger till ens last?

Det här är en diskussion jag haft med en vän till mig och om hur jag har förändras som människa sista 2åren.

Jag är inte samma kille, så långt ifrån, jag kanske verkar mer nere eller ledsen, men jag är inte det.

 

Det handlar om mognaden, stå på egna ben och ta ett beslut och leva med det.

Visst är det så att ensamheten i sig inte är bra och än mindre sund för någon men jag har som lärt mig att leva med det.

Och även om jag träffat och dejtat tjejer så har det aldrig klickat med någon, det är liksom skönare att vara ensam och jag är dock ledsen för att jag uppfattats som en douchebag men vill jag inte så vill jag inte och det handlar inte om att vara en player, det handlar om att känna sig själv.

Fan det här är något jag inte kunna göra tidigare men nu äntligen går det fan bra med den biten.

 

Men ja, jag är inte samma kille, jag har bytt umgängeskretsar och umgås nu med gamla + nya vänner.

Starka band har bundits, starka relationer har blivit ännu starkare och den ömsesidiga respekten har blivit så annorlunda.

 

Är detta vad man kallar Band of brothers?

 

Jag tror det, i morgon ska jag iaf umgås med vänner och vi får väl se vad som händer.

 

Nu äta krubb.

 

Ciao!