Johansdag!

Kliver innanför dörren och stannar upp, piper till lite som jag stänger av ganska fort. Det är total tystnad i lägenheten, jag plockar upp lite brev som jag fått och bara kliver in i lägenheten.

Det är så tyst, ingen som säger hej, ingen att säga hej till.

Jag börjar inse att ensamheten är kusligt ensam ibland och att inte ens jag gillar den.

Nej jag har fortfarande ett liv bara för att jag jobbar, jag har väl fortfarande drömmar och visioner jag också.

Jag vill något bättre jag med, men det är väl så när jag är ett bottenskrap, inte sant?

Äh palla vara vaken och klaga, jag är ändå ledig i morgon så jag tar och ser film hela natten, i morgon blir detr ändå bara ren jävla pannkaka ju. Eller vi får se, jag hoppas på det bästa och jag har mina föraningar om att det kan bli bra ändå :):)