/ Allmänt /

Personliga tragedier kantar livet

Hej och god morgon på er alla.
Jag får hoppas ni har och har  haft en bra dag, det har jag iaf. Även om jag har sovit som en stock framt till 18:00 och bara vilat ut, så jävla trött jag är.
 
Ni vet, smärtan som uppstår i själ och hjärta när allting totalt krashar och lägger av för en, det är så jag har haft det tidigare. Och tyvärr är det så att min träning fick lida väldigt mycket pga detta, försök själv gå ut och träna när du hellre ligger hemma och håller rakbladet emot handleden för att du inte orkar ta mer skit än du redan gör.
Jag erkänner direkt mina läsare, jag gick från 110kg till 125kg på ett antal månader, antalet månader är oklart.
Det som däremot är klart är att jag led,och jag led inte lite vill jag lova.
Jag slets i bitar av hungriga jävla vargar som sakta men säkert tog död på mig. Där ett tag var det så illa så jag var på god väg att bara lägga ner hela verksamheten och bara skita i livet, livet var inte värt mer än vad än hög skit.

Som tur är så gjorde jag inte detta, jag valde att söka hjälp och hjälp fick jag.
Nu i ett förebyggande syfte så har jag träffat kostrådgivare och dietister och nu lirar jag Cambridge i 2 veckor till. Den totalta nedgången hittils ligger på -8kg på 14 dagar. Det är normalt med tanke på det kaloriunderskott jag faktiskt har. Men min konsulent var gode imponerad då ingen annan hittils har gått ner så mycket på så kort tid
 
Nej jag kommer inte falla tillbaka dit jag var tidigare. Jag orkar inte vara det fetto som människor tittar snett på, pratar om och hugger i ryggen när jag inte hör.
Bara för att jag inte ser blickarna så betyder det inte att jag inte känner dom bränna i ryggen.
Bara för att jag inte hör viskningarna så innebär det inte att jag är döv.
 
Men så är realiteten, det finns människor har en tendens att bry sig för mycket om andra än att fokusera på sitt egna liv, vad man gör och hur man är. Såna möter jag dagligen på stan, hopplösa fall kan jag säga.
Finns även såna på mitt jobb, jag vet inte, det är bara att ge upp klagans sång, det hjälper ändå inte :)
 
Givetvis ska man bry sig om sina medmänniskor och givetvis gör även jag det. Men jag drar vissa gränser i hur/vad/varför jag gör vissa saker.
 
Det var ett jävligt bittert inlägg, men även sånt måste komma ut ibland :)
 
God natt mina läsare!